Determinism

Kruxet med att beskriva självmedvetandet som jag gjorde i inlägget 25 februari, som en del av ett antal loopar som påverkar varandra i olika nivåer av komplexa system, är att det går att komma fram till att inga val sker, att allt bara snurrar på, och självmedvetende får ingen självständig roll. Även fast jag betonar att det är information som hanteras i systemet, så är det enkelt att hävda att varje läge föregås av ett annat läge, och då blir det svårt att se vad det är för skillnad mellan de val som görs i självmedvetandets system II, och de val som sker i de övriga systemen. Detta är en variant av determinism. Allt är inte förutsägbart eftersom det finns slumpmässiga förlopp, men inget utrymme finns för något "fritt val".

Mitt ordval "loop" anknyter till Douglas Hofstadters "I am a strange loop". Hans hyllningar till rekursiva processer i komplexa system (loopar) är omfattande, och "Gödel, Escher, Bach" (från 1979) ligger som en känslomässig grund till mina tankar om självmedvetandet. För mig är det just någonstans i dessa processer som jaget och den fria viljan uppkommer. Det gör att det är jobbigt att Hofstadter hör till dem som anser att "jag-känslan" och "fria viljan" är illusioner, och att han anser att det är den vetenskapliga hållningen.

Jag tycker verkligen att idén att fria viljan skulle vara en illusion är opraktisk. Med "fria viljan" menar jag då att det finns någon särart i den självmedvetna delen av systemkomplexet som motiverar att man ska ge det moraliskt ansvar. Jag tänker mig å ena sidan att det "omedvetna medvetandet" är rätt utbrett i hela systemkomplexet. Utan att jag riktigt begriper vad Gregory Bateson menar när han definierar ett "mind" som något som kan finnas i alla system som uppfyller vissa kriterier, så gillar jag den tanken. Det ökar min känsla av att vara en del av den omgivande naturen och samhället och min respekt och vördnad för allt liv. Men å andra sidan kvarstår för mig att den självmedvetna delen har en särskild position i detta. Jag tror inte Bateson menar att hans "mind" alltid bär på en liten andel självmedvetande, även om jag förstår att många läser honom så (Mind and Nature, Angels Fear, 1987).

Jag kan förstå om man i någon form av mental övning vill träna sig i att tänka bort det egna jaget och viljan. Sådana idéer finns till exempel inom buddhismen. Man kan också av olika skäl vilja tänka fatalistiskt. Råkar man befinna sig i en fara man inte kan ta sig ur är det skönt att tänka att "det går som det går". Men att definiera bort jaget och viljan på vetenskaplig grund och hävda en ren determinism är något annat. Då förstår jag inte hur man kan rädda kvar något moraliskt ansvar alls. Ordet "tack" tappar sin betydelse, vad tackar du för om det var ödesbestämt att du skulle bli bjuden?

Och så tycks inte heller de deterministiskt övertygade filosoferna/naturvetarna tänka. Istället menar till exempel Sam Harris i "Free will" (från 2012) att han blivit mer moraliskt tänkande av att ge upp tanken på en fri vilja. Hans lilla bok är välskriven men jag begriper inte hur han tänker. Jag tror att det har att göra med ordet "fri" som har en överdriven betydelse för Sam Harris, ungefär som han trodde att man var fri att göra vad som helst. För mig betyder "fri" bara att man är fri från ren determinism, att man har ett val, även om det är mycket begränsat.

Det finns alltså en motsättning här: antingen medger den naturvetenskapliga förklaringen inget annat än ren determinism, och då blir det ett mysterium hur moralen ska räddas. Eller så finns det en naturvetenskaplig förklaring till hur självmedvetandet skapar viljan, men vi vet ännu inte hur det går till.

Det finns ingen enighet om hur den subjektiva erfarenheten uppkommer i självmedvetandet, det är vad som kallats "det svåra problemet" (The hard problem, David Chalmers, 2005). Givet att det är oklart är det ännu svårare att avgöra vilken styrande funktion denna subjektiva erfarhenhet kan ha.

Liten ordlista:

Monism (materiell monism), att det bara finns en materiell verklighet. Dvs den världsbild som är det som vanlig naturvetenskap bygger på. Jag menar att "loop"-modellen antydd ovan är en monistisk modell, och  jag menar att självmedvetandet kan skapa "fri vilja" som ett resultat av biologisk och kulturell evolution, inom en monistisk världsbild.

Dualism. Då tror man att det finns två verkligheter, en materiell och en annan som kan innehålla själar och gudar och annat. För en dualist försvinner problemet med fria viljan, den finns hos själen. Kanske finns det en naturvetenskaplig möjlighet att påvisa dualism men det verkar osannolikt. Håller man öppet för den möjligheten är man agnostiker.

Determinism (hård determinism), att i varje situation handlar man som man är tvungen att göra av de förutsättningar som ges. (Den klassiska determinismen - att allt går att förutsäga om man vet starttillståndet, går inte att förena med kvantmekaniken).

Kompatiblism (mjuk determinism), man anser att världen är deterministisk men det går ändå att förena med fri vilja och moral. Tydligen sedan Hobbes (1588-1679) en vanlig hållning men inte så enkel att förstå.

Libertarianism. (som inte ska blandas ihop med den politiska inriktningen med samma namn). Som filosofisk hållning innebär libertarianism att man inte accepterar determinism, utan man menar att det i en given situation verkligen går att välja. Är man då materiell monist tvingas man hitta en förklaring till denna indeterminism.