23 februari 2018

Yuval Noah Harari om fri vilja

Yuval Noah Harari skriver på sid 257 i Homo Deus (svenska utgåvan) om att liberaler sätter frihet högt för att de tror att människor har en fri vilja. Påstående att vi har en fri vilja utger sig för att vara ett faktautsaga, men (menar Harari) det motsägs av livsvetenskapernas senaste rön. Referensen är Gazzaniga "What is in charge?" Ecco 2011. Gazzaniga är känd för sin forskning om att hjärnhalvorna har olika syn på världen, vilket märks tydligt hos patienter där man skurit av kopplingen mellan dem.

I just detta sammanhang fokuserer Harari på liberalism men givetvis är den fria viljan en förutsättning för många tankesystem. Att påstå att vetenskapen på något vis bevisat att den fria viljan inte finns är väldigt långtgående. Grundfelet, som jag ser det, är att man antar att på grund av att hjärnan består av materia så måste den följa deterministiska lagar, men då begriper man inte vad ett komplext adaptitvt informationssystem kan göra. Om materian bara är bäraren av informationssystemet kan den rimligen åstadkomma en fri vilja. Men jag får återkomma till det, detta är krångligt.

Harari beskriver det som att en viss mänsklig handling kan reduceras till en kombination av deterministiskt bestämda processer i hjärnan i kombination med slump. Sen skriver han "den sista spiken i frihetens kista slås av evolutionsteorin". Han får det att låta som att det naturliga urvalet inte kan verka om inte alla val är uttryck för något i organismens genetiska kod. Han hänvisar till forskning om att handlingen sker innan vi tänkt ut den (Referens Chun Siong Soon et al, Nature neuroscience, samt Daniel Wegener The illusion of concious will" 2002 och Benjamin Libet.)
Sen går han vidare med militär utveckling av tDCS som Sally Adeee skrivit om i  New Scientist. 30 mars 2012.
Vidare gör han en poäng av att vi har "flera jag" så som Gazzanigas forskning visat, samt Kahnemans kallvatten-experiment om att bara sista upplevelsen räknas. Det "berättande jaget" skulle alltså vara mindre relevant än det "upplevande" jaget.
Han ser det som att vi kommer att uppge tanke på en fri vilja till följd av teknisk utveckling, sid 277, och undrar om "demokrati, fri marknad och mänskliga rättigheter" kan överleva detta?

Frågan om självmedvetande och fri vilja är filosofins "hårda fråga". Innan jag rör till detta allt för mycket vill jag lägga fram två enkla invändningar. Den ena är pragmatisk. Uppfattningen att den fria viljan finns fungerar och motsägs inte av att det pågår deterministiska och slumpmässiga processer i hjärnan. Utan att påstå att det finns ett jag som är "något annat" (t.ex. en själ) så går det mycket bra att föreställa sig att den efterrationalisering som sker i hjärnan som leder fram till självmedvetande, och som sedan via "det berättande jaget" kan reglera vad det "upplevande jaget " gör, att det är en fri vilja. Och detta motsägs inte av evolutionen, utan detta är en anpassning som visat sig ha överlevnadsvärde. Detta är en analogt med den pragmatiska verklighetsuppfattningen jag tog upp i inlägg om evolutionär epistemologi tidigare.

Den andra invändningen är en filosofisk definitionsfråga - hur ska vi definiera vad som kan utgöra "en fri vilja"? Jag förstår inte varför en komplex bild av hjärnan, där det finns flera olika processer igång samtidigt, som kan resultera i flera olika "jaguppfattningar" inte går att förena med uppfattningen att det finns en människa, som givet alla sociala och miljömässiga (biologiska) begränsningar, ändå är moraliskt ansvarig för sina val och har en fri vilja. Vi kan inte välja fritt, men det tror jag ingen som talar om fri vilja menar att vi kan. För att ta ett enkelt exempel, vårt självmedvetande kan inte välja att sluta andas, då tar djupare lager av hjärnan över kontrollen och tvingar fram ett andetag. Men det går att välja. För att vara drastisk, det går att välja att ta sitt liv. Det är ett val att fortsätta leva, på ett vis som det inte är för andra djur.

Jag associerar till en av det fria valets filosofer, Albert Camus. I en absurd värld kan en människa i en livskris tvingas göra ett val. Delar av ens medvetande vill fortsätta leva, men det kan finnas starka skäl att välja att avsluta livet och självmedvetandets fria vilja står då inför ett avgörande beslut.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar