Dataism är vad jag förstår ett nytt begrepp som Yuval Noah Harari (YNH) behandlar i "Homo Deus, En kort historik över morgondagen" (2015, på svenska N&K, 2017). I sista kapitlet tar han upp det han kallar datareligionen "dataism" som säger att universum består av dataflöden och att värdet av ett fenomen eller storhet avgörs av dess bidrag till databehandlingen. YNH har en mycket vid definition av religion, varje tankesystem som bidrar till organisering av storskaligt samarbete mellan människor anser han vara en religion. Dataismen är alltså inte nödvändigtvis en kult eller en ideologi. Det räcker att tanken att ökad databehandling har ett högre värde än andra värden blir etablerad bland makthavare och inflytesrika, inklusive de AI-system som kommer att styra allt mer. Jag föreställer mig en situation där de flesta storbankerna och viktiga fondbolag har styrelser och VD som nästan uteslutande baserar sina beslut på data-algortimer, kopplade till sökmotorer som sitter inne med detaljerade data kring människors beteenden. Om de kan övertyga oss om att det är bästa sättet att undvika finanskriser så lär vi uppfatta det som utmärkt. Jag tycker att istället för religion så är ett bättre ord att dataismen är en infrapolitik, så som jag skrev i inlägg 27 augusti 2017.
I slutorden till sin bok frågar YNH läsaren bland annat "Vad händer med samhället, politiken och vardagslivet när icke-medvetna men ytterst intelligent algoritmer känner oss bättre än vi känner oss själva?" Jag uppfattar att han vill skapa opinion för en antidataism, men som historiker gör han det genom att ställa frågor.
Även om "dataism" är ett nytt begrepp så är frågan inte ny. Som exempel så finns det ett anförande av Georg Henrik von Wright från 1972 som tar upp frågan. Han pratade för en konferens för Nord Data i Helsingfors och det han sa finns med i boken "Humanismen som livshållning". På filosofiskt manér gjorde han en exposé över logikens historia med fokus på det han kallade "kybernetiken". Von Wright (1916-2003) jämförde sedan ludditernas protest mot maskinerna som tog över deras arbete med de människor som är rädda för själva datatekniken. Det tog tid för en mogen socialdemokrati att etablera sin motmakt. Han trodde att det skulle komma att växa fram en politisk rörelse som likt den socialistiska rörelsen kunde ställa krav på rättvisa gentemot dem som ägde den nya datatekniken. Den finske filosofen anade att det skulle växa fram en "social humanism" som skulle ta avstånd från produktionsökningen som enda mått på förbättrade livsvillkor. Jag tycker nog det låter bättre än antidataism. Men lite googlande ger inga träffar på någon betydande rörelse med beteckningen "social humanism". Och Google har väl koll...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar