10 september 2016

Arkeologi på kulturnatten

Jag var förbi två föredrag om arkeologi på kulturnatten. Föredrag som visade på arkeologin från två olika sidor.

På Upplandsmuséet berättade arkeologerna Malin och Robin Lucas om de rutinmässiga utgrävningarna av ett gravfält i Alsike. De hittade stensättningar från äldre järnålder (ca 500 f.Kr till 400 e.Kr), en tid som de kallade för en fyndfattig period. Vilket bekräftades, det var fina högar med ordnade stenar men väldigt få fynd, knappt ens ben i gravarna. En spännande detalj var att stenarna som lagts i ring i något fall var varannan svart och varannan ljus. De spekulerade i att dessa stensättningar varit mycket tydliga i landskapet och fungerat som markeringar av äganderätt. Benen av de döda hade kanske använts till andra ritualer, eftersom så liten andel fanns i gravarna.

Jag får erkänna att det kändes som ett av de naturprogrammen i SVT med Martin Emtenäs där han letar efter något djur men aldrig hittar det. Mycket sten flyttade dessa arkeologer på, men det fanns inte mycket under stenarna. Kanske hade de något fynd på slutet av föredraget, för jag får medge att jag gick i förväg för att hinna till nästa föredrag på Gustavianum.

Föredraget där hette: "Världsekonomi i järnålderns båtgravar – från frankiskt glas till kinesiskt siden och arktiska valrossar" med arkeologen John Ljungkvist. Han är projektledare för något som heter Viking phenomenon - projektet. Han kunde i detta föredrag hålla ett helikopterperspektiv och ta upp många av de häftigaste fynden man gjort under alla utgrävningarna av båtgravar i Ulltuna, Valsgärde och Vendel. Mest spännande tyckte jag var de fina spelpjäserna gjorda av valrossbetar från Grönland. Men viktigare är sidenet som jag har nämnt i tidigare inlägg.

Kontrasten mellan föredragen säger något om skillnaden mellan äldre och yngre järnålder. Romar-rikets expansion norrut påverkade hela Europa och skapade mängder av reaktioner som även kom att påverka Uppland. Vilket gett oss en fyndfattig och en fyndrik period.

Anmärkning: I Maja Hagerbergs "Försvunnen värld" kan man läsa i kapitlet "Hur hittar  man ett heligt berg?" om utgrävningar av boplats och gravar från äldre järnålder runt Torsberget, vid Vaxmyra nära Storvreta. Och kapitlet "Om själen i stenen" handlar om fyndfattiga gravskick. Och kapitlet "Fimbulvinter över Gamla Uppsala" tar upp de rikare senare fynden.