23 februari 2016

Indisk översikt fram till 1220

Eftersom jag skriver ner en tänkt båtresa runt Indien 1220 så tenderar jag att fastna i detaljer kring kuststäderna. Men innan jag fortsätter med det tänkte jag göra en kort översikt. Indiska halvön är en stor del av världshistorien. Arean på dagen Pakistan, Indien, Bangladesh och Sri Lanka är 4,3 miljoner kvadratkilometer, samma som EUs area på 4 325 000 kvadratkilometer. Variationen av klimat och befolkningar är enorm. Till Sydasien räknas (enligt Cambridge Encyklopedia) även Bhutan, Nepal och Maldiverna. Jag har använt etiketten "Indien".

På den indiska halvön har mer än en femtedel av världens befolkning levt.

Här finns ursprunget för flera betydande religioner och vetenskapliga framsteg varav det viktaste var Nollan.

I en kortversion av den indiska historien börjar man med Induskulturerna, Harappa och Mohenjo-Daro. Sen kommer en komplicerad utläggning om tidig vedisk tid, aryas och sanskrit som ett indo-europeiskt språk i relation till dravidiska språk som finns kvar i syd. Från 600-talet f.Kr etableras små kungariken runt Ganges som kan ses som de första statsbildningarna. Från ett rike i norr kom prinsen Siddhārtha Gautama som grundade buddhismen. Exakt när han levde är oklart, någon gång mellan 570 - 400 f.Kr bör det ha varit. Ungefär vid samma tid utvecklades även jainism som en tydlig religion jämte de etablerade formerna av hinduism.

Indien har inte som Kina en erkänd lista av klassiska historiska huvudstäder. Istället lyfts sju heliga städer fram, av dem är den mest kända Varanasi i Kasi vid Ganges. Några huvudstäder vill jag nämna. Den tidiga huvudstaden Rajagriha (kungahuset) överglänstes snart av närbelägna Pataliputra, som låg vi floden Gandaks sammanflöde med Ganges. Pataliputra blev huvudort i Mayraimperiet (322-125 f.Kr). Stor betydelse fick Ashoka (regent 270-232 f.Kr) som erövrade nästan hela Indiska halvön, han blev sedan buddhist och blev betydligt fredligare. Hans chakra är hjulet i Indiens flagga. I den utmärkta "A history of India" av Hermann Kulke och Dietmar Rothermund (Routledge, 3:e utgåvan 1998) står att Ashokas "fredlighet" var en klok insikt att inte överexpandera imperiet, men att makten upprätthölls med en kombination av buddhistiska ideal, inkluderande av hinduiska brahminer och olika sekter (ex. Ajivika) samt statsmannaskap i Kautilyas mera osentimentala modell.

I centrala Indien låg staden Ujjain (också en av de sju heliga städerna, i riket (janapadan) Avanti 600-300 f.Kr). Handelsvägen från Pataliputra över Vindhya-bergen till Ujjain och sedan sydväst längs Narmadafloden till hamnstaden Bharukacha (Borach/Bharuch). Ännu viktigare var "the grand trunk road" till Punjab i Indusdalen och handelsstaden Taxila . I söder var tre riken viktiga: Chola i Tamil Nadu, Pandya längst i söder och Chera i Kerala. Handel med Romarriket fick ökad betydelse kring 100 e.Kr men avtog sedan och handeln österut med Sydostasien och Kina växte.

Nästa stormakt efter Mayra blev Gupta-riket (320 e.Kr - 550 e.Kr). Guptariket var under en tid det mäktigaste riket i världen och dess organsation (ett centralt styre som hade kontroll över omgivande småkungar, så kallade samantas) kom att bli modell för senare indiska kungariken. Riket försvagades av interna konflikter och från norr anföll heftaliterna som etablerade ett rike i nordöstra Punjab år 515. Ett tredje stort men kortvarigt imperium i Gangesområdet var Harshariket (606-657) med Kannauj som huvudstad. Flera tidigare inlägg kring juni 2011 beskriver övriga riken vid den tiden, men viss betoning på Pallavariket i Tamil Nadu.

Herrmann Kulke beskriver det kulturella inflytandet av Pallavas i Sydostasien, hinduiska tempel byggdes i Pallavastilen från Kanchipuram och Mahabalipuram. Men hinduismen var inte allenarådande. Den kinesiske munken Xuanzang reste 17 år i Indien och såg Nalanda men besökte även Pallava och skrev att det fanns mer än 100 buddhistiska kloster där.

Harshariket var det sista stora "inhemska" imperiet i Gangesområdet. En rad mindre kungariken etablerades som krigade inbördes men var starka nog att avvärja de allt svårare angreppen från norr. Men olika mamluk-baserade militärt välorganiserade dynastier från områdena runt dagens Afghanistan riktade allt allvarligare angrepp söderut och år 1206 vann de en avgörande seger som innebar att det så kallade Delhi-sultanatet grundades. Jag har skrivit om det i ett inlägg som handlade om Razia Sultana, en kvinna som blev regerande sultan under en period i Delhi. Flera olika dynastier i Delhi följde som klarade angrepp från mongolerna fram till Mogulriket 1526. Denna del av norra Indiens historia skildras på ett lättläst vis i Sören Wibecks "Indiens historia" från 2012.

Hermann Kulke beskriver hur splittringen i olika kungariken också åtföljdes av en process där lokala språk fick större betydelse jämfört med den sanskrit som varit gängse brahminspråk i de stora imperierna. Under samma period som folkspråk började ersätta latin i Västeuropas kyrkor så skedde något liknande i Indien.

Stor regional betydelse fick kontakterna österut. Hinduiseringen eller Indifieringen av Sydostasien började på 600-talet och ökade fram till 1200-talet. Som exempel byggdes Angkor Wat som ett hinduiskt tempelkomplex av khmererna under 1100-talet. Hermann Kulke menar att denna indifiering är en av de mest betydande kulturspridningarna som skett i världshistorien utan krig och erövringar.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar