6 april 2015

Världshistoria, globalhistoria, makrohistoria

Janken Myrdal har skrivit en essä som ger en snabb introduktion till ämnet globalhistoria: "Globalhistoria och behovet av källkritik". Den finns med i "Omodernt, Människor och tankar i förmodern tid", sammanställd av Mohammad Fazlhashemi och Eva Österberg, NAP, 2009.  Janken Myrdal listar olika typer av texter, från Stora synteser och läroböcker till historiska atlaser, och går igenom hur den källkritiska metoden presenteras eller inte presenteras i olika verk. Myrdals essä ger många förslag till vidare läsning, men lyfter framför allt frågan om hur man ska kunna veta med vilka kriterier en viss historisk skildring satts ihop.

En ledtråd skulle kunna vara vad författaren kallar sin syntes, är det en "globalhistoria" eller en "världshistoria"? Bakom rubrikerna döljer sig ibland en skolbildning. Ibland är det uttalat så, till exempel syftar "världssystem-historia" på beskrivningar som bygger på Immanuel Wallersteins världssystem-teori.

Ordet "makrohistoria" används av Randall Collins "Macrohistory", från 1999. Randall Collins tankar finns sammanfattade här. På svenska refereras en artikel som tar upp begreppet globalhistoria av Stefan Eklöf Amirell.

Slutsatsen efter att ha läst detta är att själva etiketten på historieskrivningen inte är någon bra ledtråd till författarens kunskapsteoretiska upplägg. Istället får man försöka läsa ut det av hur olika historiska tvistefrågor beskrivs i en bok. I nyare populärhistoriska böcker finns ofta en redogörelse för olika tolkningar av samma händelser, något som gör det mycket mera intressant att läsa än skildringar där författaren valt en version och inte ger läsaren en chans att fundera över skälen till det.

Janken Myrdal och Arne Jarrick har även tagit upp ämnet översiktligt i Historisk tidskrift, 2010: Globalhistoria och forskning om långa förlopp. Här går de vidare och redogör för exempel där författare utgått från ett källmaterial med brister och dragit långtgående slutsatser som sedan återgetts i många synteser. De ser dock positivt på försök att göra olika typer av synteser som sträcker sig över lång tid, och inte reducera historieskrivning till enbart "berättelser".

När jag läste detta tänkte jag att man skulle kunna begära en slags "kunskapsteoretisk" varudeklarationsnota av författare till populärvetenskaplig historia och globalhistoria som vänder sig till en större publik. Vilka källor har man valt att lita på? Hur har man gjort vid valet att beskriva vissa händelser och utelämna andra? Men jag inser att redan i hur frågorna ställs till en sådan VDN-deklaration har man gjort vissa val. Det är nog bättre att varje författare själv får avgöra hur han eller hon ska presentera sin metod.

Tillägg 2015-05-05:

En mycket bra introduktion till globalhistoria är Sverker Sörlins förord till den svenska upplagan av McNeill & McNeills "Mänskliga nätverk", SNS Förlag, 2006. Sverker Sörlin lyfter fram hur miljö- och medicinhistoriker har haft stor inverkan på makrohistoria.