31 december 2014

Iberiska halvön 1220

Konfliktlinjerna under medeltiden gick kors och tvärs över den iberiska halvön. Slutresultatet var som vi vet en "återerövring" av halvön. La reconquista pågick enligt den vanligaste efterrationaliserade beskrivning från en mytologiserad start med visigoten Pelayo 718 till "morens sista suck" 1492. I de moderna beskrivningarna kompliceras bilden, otaliga konflikter kan inte passas in i ett mönster av kristen återerövring av muslimskt kontrollerade områden utan hade andra motiv. När korstågstiden inleddes från 1000-talet skapades en mer tydlig ideologisk överbyggnad i termer av kristen offensiv. 1064 kunde Fernando III av Kastilien och León begära tribut av taifastaterna Toledo, Sevilla och Badajoz. Men flera dramatisk konflikter var mellan kristna maktspelare, som det framväxande Portugal och de andra aspiranterna till kungadömen i norr. Avtalet i Zamora 1143 innebar ett erkännande av en fyrdelning av den norra iberiska halvön i Portugal, Kastilien och León med Galicien, Navarra (som separerat från Aragonien 1134) och Aragonien med Barcelona. I söder var det också konflikter mellan olika muslimska maktgrupper, och Almohaderna tog över från Almoraviderna 1147. Många muslimska ledare som förlorade mot de sektliknande almohaderna kom att liera sig med kristna i försök att återta makten.Samma år 1147 fick Portugal stöd av en passerande korsfararflotta med att erövra Lissabon, en massaker på korsfararvis.

En kortfattad sammanställning av denna historia finns i Michael Nordbergs "Diktaren på tronen" (Hjalmarson&Högberg, 2011).

Jaume I "el Conqueridor" blev kung i Aragonien efter Pedro II 1213. Pedro II (som kallas Pere I i Barcelona) var mycket framgångsrik militärt, han var en ledande kraft i slaget vid Las Navas de Tolosa 1212. Även i södra Frankrike vann han segrar fram till det att han valde att stödja de jordägare som lierat sig med katarerna i södra Frankrike. De franska trupper som stått för massakern på katarerna vann även över aragonerna. Detta innebar ett allvarligt bakslag för albigenserna. Katarernas sista borg föll först 1255. Michael Nordberg skriver mer om katarerna i boken jag tidigare refererat, den som handlar om Ramond Llull (se inlägg 9 november 2014). (Detta skedde alltså i dagens Sydfrankrike, som då delvis tillhörde Aragonien och därför får vara med i detta "iberiska" inlägg).

Under Jaume I (regent 1213-1276) och hans söner expanderar Aragonien-Katalonien till en stormakt på medelhavet och fick stort ekonomiskt inflytande över handeln i städer som Konstantinopel, Alexandria och Tunis. Genom giftermål hade Montpellier blivit en del av kungariket, där låg medicinska och juridiska skolor som fick status som universitet från 1289.

Samtidigt expanderade Kastilien och León söderut, under Fernando III regeringstid 1217-1252 erövrades Cordoba och år 1248 Sevilla som blev ny huvudstad. Universitetet i Salamanca anses grundat 1218, och är därmed bland de tio första på listan över universitet i Europa. Det fick status som universitet av påven 1254.

Michael Nordbergs "Diktaren på tronen" handlar främst om näste kung, Alfonso X "den vise", regent 1252-1284. Hans visdom låg kanske mest i det omfattande lagstiftningsarbete som bedrevs: Codigo de las siete partidas. Efter Justinianus sammanställning av romersk lag så var detta den största europeiska lagstiftning som skapats före modern tid. Nordberg lyfter fram hans diktning, mest känd är Cantiga De Santa Maria. Boken innehåller dessutom mängder av fina bilder på folk som spelar schack! Spelarna är kristna, judar och muslimer, kvinnor och män, bilderna ger en detaljerad inblick i hur man kunde klä sig och hur man kunde mötas över ett parti schack..

Kungariket Navarra kommer genom ingifte att styras av de franska grevarna av Champagne. Den förste av dessa hade en märkligt tillnamn: Theobald I den "postume". Dennes ätt regerar Navarra fram till att Joan I gifter sig med franske kungen Filip IV "den vackre" 1284. Navarra behöll länge en egen lagstiftning: Cartulario Magno.

I Portugal regerade Sancho I i Coimbra 1154-1212, följt av hans son Alfonso II. Landets ställning etablerades genom beslut av påven med resultat att kyrkan fick en mycket starkt ställning, något som Alfonso försökte justera, varpå han blev bannlyst. Hans son Sancho II gick ännu längre vilket fick till följd att han tvingades att abdikera 1247 av den mäktige påven Innocent IV. Näste kung, Alfonso III, regent 1248-1279, får också balanserna sin makt mellan lokala intressen och påvens tryck.
1255 blir Lissabon Portugals huvudstad.

Den intressantaste politiska aspekten med tiden runt 1220 tycker jag är framväxten av Cortes som en ny institution. Kungariket León hade det första Cortes redan 1188. Det är det första kända fallet av ständer-representation där städernas representanter får vara med. Kung Alfons IX av León lovade då att inte börja krig eller sluta fred om inte samråd hade hållits med biskopar, adel och "valda medborgare från städerna. När sedan kungarikena León och Kastilien förenades 1230 kom Cortes att finnas kvar som en mekanism för maktfördelning och beslut rörande skatter. 1254 hålls det första Cortes i Portugal, 1283 i Aragonien. Eftersom dessa Cortes utgjorde ett embryo till parlamentarism så ska jag återkomma till deras utveckling.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar