9 november 2014

Ramon Llull och valet av den rätta abbedissan

Idag, när Katalonien går till omröstning om självständighet, kan det passa att skriva om Ramon Llull och hans arbete med system för valprocedurer. Ramon Llull var en föregångare på många områden, hans systematiska teorier om hur Gud ordnat allting ("Den Llulliska konsten") har inspirerat senare tiders systemvetare.

Ramon Llull räknas som det katalanska språkets första författare av betydelse, och därmed en av de första medeltida europeiska poeter och romanförfattare som skrev på sitt modersmål.

Han levde ca. 1232-1316, föddes i Palma  på Mallorca av föräldrar från Barcelona. Han avancerade som ung till de högsta posterna under kung Jaume I (r. 1213-1276), men genomgick en religiös omvändelse och avsade sig sina uppdrag för att bli lekmannabroder inom det som kallas Franciskanordens tredje gren.

Men det som gör honom så spännande var att han var mångsysslare i bildningsämnen på det vis som är svårt att ringa in med moderna kategorier; filosof, teolog, missionär,osv. Han skrev om medicin, militärvetenskap, juridik, organisationsteori med mera.

Ofta uppges också att han var alkemist,  fast han tog avstånd från alkemin. Det beror på att flera senare pseudo-Llulls använde hans namn på alkemistiska skrifter, och dessa texter länge accepterades som genuina fram till 1700-talet. Att Llulls namn lånade sig till detta beror nog på att hans "Konst" innehöll element med geometriska figurer och metoder som liknade alkemisternas försök att ordna materian, men Llulls syfte var inte materiellt, utan han letade efter säkra bevis på den katolska trons överlägsenhet. Llull hade en idé om att mission inte skulle ske med våld utan med argument.

Flera av Ramon Llulls texter med teorier för rättvisa val upptäckts först på 1900-talet. Tidigare känt var enbart den korta beskrivningen som finns med i romanen "Boken om Evast och Blaquerna", (på svenska utgiven av Lind&Co 2002, översatt av Michael Nordberg). Kapitel 30  beskriver hur syster Cana väljs till abbedissa enligt ett tvåstegssystem. Först väljs sju elektorer i en hemlig omröstning bland alla nunnorna. Sedan får dessa sju i ett slags matchningsprocedur rösta fram den värdiga ledaren för nunneklostret. Grundtanken är att Gud måste ha ingivit i en majoritet av nunnorna en insikt om vem som är mest lämpad, och metoden syftar till att finna fram till detta val.

Under 1900-talet och senast år 2001 har fler mera tekniska beskrivningar hittats som anses skrivna av Ramon Llull. Matematiker och statsvetare i Augsburg har publicerat arbeten om detta. Llull hade beskrivit de system som "först" utarbetades av Borda och Concordet under franska revolutionen.

Det finns olika versioner av alla texter också. Augsburgmatematikerna har lagt ut denna version av texten om nunnevalet.

Men i vilken historisk kontext kunde Llull utveckla tankegångar som inte blev etablerade förrän under upplysningstiden i Frankrike? Det är omöjligt att sammanfatta här, det finns hela forskningsinstitut som sysslar med detta. Jag vill bara nämna att Llull hade gjort till sin stora livsuppgift att visa att muslimer kunde förmås att konvertera till kristendom genom övertygande argument istället för korståg. Han kunde arabiska och skrev en bok (Boken om hedningen och de tre vise) som på ett förhållandevis sakligt vis gick igenom argument för och emot de tre viktiga religionerna, islam, judendom och kristendom. Enligt Michael Nordberg inspirerades Ramon Llull också av sufism, han kände till al-Ghazalis verk, och i "Boken om Evast och Blaquerna"  finns  "moraliska metaforer" i sufisk anda. Ändå är allt han skriver ett försvar för katolsk kristendom, och i långa stycken blir det en präktig uppräkning av fördelarna med kristna dygder.

Denna tankevärld låg långt från upplysningens idéer. Valsystem är en sak, demokrati är något annat. Men Llulls verk öppnar unika inblickar i 1200-talets religiösa och moraliska tänkande,. Hans böcker var populära redan i hans samtid och lästes under hela medeltiden, så han kom att få ett visst inflytande.

På svenska finns en introduktion på 50 sidor till Ramon Llull som en essä i Michael Nordbergs bok "Eldsjälen från Mallorca och andra medeltida skribenter", Rabén Prisma 1998.

Michael Nordberg konstaterar om "Llulls konst" att i detta verk "där han trodde sig ha löst alla problem", där var han "den stora feltänkaren". Vad det än var han trodde sig göra ter det sig obegripligt.