Paris, år 600 och 1220. De keltiska parisii erövrades av romarna 52 f.Kr. De byggde en gallo-romansk stad, Lutetia Parisiorium, på vänstra (södra) stranden av Seine. På ön där Notre-Dam står idag byggdes en tempel till Jupiter.
Merovingernas kung Klodvig (Clovis) gjorde staden till sin huvudstad 508. Merovingernas begravningskyrka var Saint-Germian-des-Prés.
Clothar II, kung av Neustrien, erövrade Paris 596 i krig med sina släktingar, och när han säkrat makten över alla frankiska territorier fastställde han sin maktställning i relation till övriga baroner i "Edict of Paris" 615. Även relationen till kyrkan reglerades och kyrkor och kloster fick större möjlighet att utvecklas.
Merovingernas makt eroderade under kommande generationer till fömån för deras major domus, som var ett slags borgmästare. Den mäktigaste släkten, karolingerna, kom att ta över. Deras främsta maktbas låg längre österut i den del av frankerriket som hette Austrasien. Karl den store hade Aachen som huvudstad.
Efter fyra generationer av enkla maktövertagande så startade karolingernas interna strider. Ett försök att reda ut dem var fördraget i Verdun 843 där "Västra Frankrike" skapades, första gången något som liknar dagens Frankrike på kartan.
Paris attackerade av vikingar från 845. Det är inte så svårt att föreställa sig vikingaskeppen vid Seine strand när man står vid floden där den meandrar runt Freneuse.
885 beslöt hertig Odo (Eude) att bygga en borg på Île de la Cité. Odo var en av de allt mer oberoende lokala härskarna i västra Frankrike. Karolingerna under Karl den fete prioriterade inte Paris försvar vilket ökade behovet av lokala makthavare. Karl den rättframme (Charles le simple, översatt som Karl "den enfaldige" men Peter Heather menar att det är fel, det ska vara "straightforward") skrev avtal med Rollo (Rolf) om skydd mot vikingaangrepp, det avtal 911 som grundlade Normandie.
Peter Heather redogör för detaljerna i karolingernas historia i "The restoration of Rome", 2013. Den boken ska få egna inlägg.
Av de lokala makthavarna är det en Hugh Capet som tar makten i Paris med omnejd. Han får stöd av hertigarna av Anjou, Blois och Soissons, och lyckas grundlägga en ärftlig ätt, Capetingerna, som behåller kungatitel genom arv fader till son fram till 1328. Men i praktiken kontrollerar de mindre områden jämfört med dagens Frankrike. I "A concise history of France", Roger Price, CUP, 1993, finns det kartor som visar framväxten. Före 1180 är det bara området runt Paris som kungen har makt över. Under Filip Augustus (regent 1180-1223) är kanske en tredjedel av dagens Frankrike under kungens kontroll. (Se inlägg 28 juni 2013 rörande korståg och Filips tidiga återtåg för att ta kontrollen i Frankrike). Efter förluster i hundraårskriget vid Crécy och Poitiers så innebär freden i Bretigny 1360 att riket krymt igen. Även vid Agincourt 1415 förlorar fransmännen men sedan vänder krigslyckan. Paris återtas 1436 och från Karl den VII (regent 1422-1461) och Louis XI sker en betydande politisk stabilisering av Frankrike. Först 1528 blir Paris huvudstad igen.
Agincourt ligger i Pas-de-Calais på vägen mot Abbeville. På skyltarna står det Azincourt. Ett fint litet museum visar upp riddarnas utrustning och har en modell över slagfältet.
År 1220 blomstrade dock Paris. På bilder i Notre-Dame ser man att katedralen var nästan färdigbyggd 1220, bara översta delen av de två tornen fattades. Universitetet grundlades år 1200 men redan innan dess var skolorna viktiga i Paris, till exempel hade påven Innocent III avlagt examen där 1182. Robert de Sorbon var en teolog som skapade Maison den Sorbonne 1257. Paris som universitetsstad beskrevs av den långväga gästen Rabban Sauma 1287 (se inlägg 5 juli 2013).
År 1229 strejkade studenterna i Paris, vilket ledde till att universitetet år 1231 fick egna rättigheter och ställdes direkt under påven, enligt en bulla kallad Parens scientiarum.
Amsterdam. Amsterdam fanns inte år 1220. Floden Amstel dämdes upp någon gång på 1200-talet och ett samhälle började byggas som fick stadsrättigheter 1306. För städer som fanns i Nordeuropa år 600, se inlägg 2 januari 2012. År 1220 var Utrecht den viktigaste staden i området, och söderut låg de ännu större städerna Gent och Brügge.
Färjan över Elbe var en fin avslutning på resan. Vi hade dock tur, från andra hållet var köerna timslånga. Elbe betyder helt enkelt älv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar