28 oktober 2012

Kvinnliga sultaner 2



Razia Sultana (Raziyya al-Din eller Radiyya Begum, 1205-1240) var av seldjukturkisk bakgrund, och regerade som sultan i Delhi under fyra år 1236-1240 i det nordindiska mamluk-sultanatet. Hennes far Shams-ud-din Iltutmish (regent 1211-1236) hade varit slav åt sultan Qutb-ud-din Aibak men gifte sig med en av hans döttrar och kunde ta makten vid Aibaks död. Iltumish hade flera söner men han ansåg dem odugliga som sultanämnen utan han utsåg istället sin dotter Raziyya till efterträdare.

Qutb-ud-din Aibak  (regent 1206-1210) var den förste sultanen i det som kallas Ghulam-dynastin, en dynasti som behöll makten under tio regenter från 1206-1290. Ghulam är ett annan ord för mamluk, och betyder muslimsk slavsoldat. Aibak köptes av en högt uppsatt slavhandlare i Nishapur som utbildade honom till militär och sedan sålde honom vidare till Muhammed av Ghuri.

Ghuriderna var en persisktalande sunnimuslimsk, med huvudorten Fîrûzkûh (det turkosa berget) en numera försvunnen stad i provinsen Ghor i  Afghanistan. Dessa hade i sin tur ca 1150 besegrat en tidigare slavsoldatbaserad dynasti, de mäktiga Ghaznaviderna. 

När Muhammed av Ghuri dog utsåg hans i huvudsak turkiska armé Aibak som sultan och han beslöt att flytta huvudstaden till Delhi. Aibak lät bygga ett 72 meter högt minaret i Delhi, som markering att han nu etablerat sig i staden. Minaretet kallas Qutub Minar och är världens högsta minaret byggt av tegelsten. När Aibak dog i en olycka 1210 tog Iltumish över makten.

Iltumish konsoliderade mamlukernas position i Delhi, med stöd av de mäktigaste mamlukerna kallade Chilganis. De skapade ett elitgarde av slavsoldater och införde Iqta-systemet modellerat efter seldjuk-imperiets förebild. Djingis Khan valde att inte angripa Delhisultanatet i sin jakt på den flyende Khwarezmiske Shah Jalal ad-Din Mengübirti. Denne shah med resterna av sin armé fick inte stanna inom Dehlisultanatet utan fick fly vidare, och det är dessa flyktingar som senare dyker upp och erövrar Jerusalem 1244.

Iltumish framgångsrika regeringstid (sett ur den styrande mamlukgruppens synvinkel) och Raziyya al-Dins egna ledaregenskaper gjorde att hon kunde regera som Sultan med egen makt från 1236. Silvermynt med hennes namn finns bevarade. I motsats till situationen i Egypten tycks inte kalifen i Bagdad ha haft sådant inflytande i Indien att hon kunde tvingas att abdikera. Klädd i manliga kläder kunde Raziyya agera offentligt och hon var militärt tränad och ledde sin armé i fält. Men givetvis hade hon manliga konkurrenter om makten och 1240 blev hon avsatt och i ett misslyckat försök att återta makten dödades hon.

Efter henne kom några av hennes bröder till makten men de var inte särskilt framgångsrika, så som Iltumish förutsett. Dynastin tappade makten till en annan turkisk slavgruppering, Khiljis, som talade den ovanliga dialekten Khalaj, ett språk som anses ligga nära urturkiskan.

Att två kvinnor kunde nå högsta makten i Kairo respektive Delhi visar att turkiska mamluker hade en delvis annorlunda syn på kvinnans roll i det muslimska samhället. De abbasidiska kalifatet hade etablerat en tolkning av islam där kvinnans möjligheter till offentlig makt var närmast obefintliga, en arabisk-persisk tolkning som förstärktes av det utbredda accepterande av slavinnor som konkubiner och undergivna hustrur i harem. De arabiska aristokratiska kvinnornas maktställning försvagades, enligt Maria Göransdotter som skriver i "Vidgade vyer" om kvinnans plats under abbasiderna. Under 800-talets mitt blev det en statussymbol att ha många slavinnekurtisaner. En del av de turkiska män som tog makten i olika muslimska riken följde dessa seder. Att kvinnor som Razia Sultana och Shajar al-Durr kunde bli sultaner var undantag.  Men i det Osmanska riket hade sultanens mor i vissa perioder en stark ställning, eventuellt en turkisk influens.

Inom andra kulturgrupper var det inte heller vanligt med kvinnor i högsta maktpositionen. En av de mest kända mäktiga kvinnorna i Europa var Eleonora av Akvitanien (1122-1204), hertiginna i Akvitanien och i praktiken regent under hennes sons Rikard I Lejonhjärtas frånvaro under tredje korståget 1189-1192. Under andra korståget (1145-1149) träffade hon en annan drottning med makt, Melisenda av Jerusalem (dr. 1131-1153 med Fulko och sedan regent 1153-1161 i sin sons frånvaro).  

I mongolriket fanns Sorghagtani Beki (1198-1252), fru till Djingis Khans yngste som Tolui och Töregene Khatun, änkan efter Ögedei Khans död 1241. Georgiens drottning Tamar (regent 1184-1213) hör också till denna periodens mäktiga kvinnor.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar