28 januari 2012

Isidorus i historieblogg

Dick Harrison hade ett inlägg om Isidorus av Sevilla i sin blogg i Svenska Dagbladet 25 januari 2012. Isidorus är Harrisons favoritexempel på tidiga "encyklopedister".

2 januari 2012

Norra Europa år 600

Här följer en lista med exempel på platser i Nordeuropa som fanns år 600 eller fick betydelse under 600-talet. Mycket är hämtat från den lättlästa "Från barbarer till änglar" av Peter S. Wells.

Peter Wells betonar att arkeologiska studier av romerska centralorter visar att typen av bebyggelse ändrades kraftigt när det direkta romerska organisatoriska inflytande avvecklades. Men flera av de romerska städerna fortsatte vara viktiga knutpunkter. Kontinuiteten är större i det arkeologiska materialet än i skriftliga källor, och bristen på skriftliga källor gör också att brottet med traditioner ser större ut än vad det var.

Exempel på detta finns längs de romerska gränsfloderna, städer som Köln och Mainz vid Rhen och Regensburg vid Donau. Den romerska provinshuvudstaden Trier (Tysklands äldsta stad), 20 mil söder om Köln, tappade dock starkt i betydelse, från att ha haft 80 000 invånare till cirka 5000 under merovingernas styre. De prioriterade Paris (40 mil väster om Trier) som växte till en betydande handelsplats under 500-talet.

Lundenwic, det romerska Londiniums efterföljare, var en av de mest betydande handelsplatserna både under romarriket och efter 410 då det romerska styret lämnat. Peter S Wells bok har Lundenwic som huvudexempel när han ska skildra processen från en romersk till en saxisk stad. "kontinuitet och förändring".

Canterbury tio mil sydöst om London blev kristen huvudort sedan kungen av Kent bjudit in Augustinus från Rom 597. Den första St. Paulskyrkan i London började byggas år 604 och en kyrka till anlades i området som nu är Westminster, men kristendomen tog ytterligare hundra år på sig att etablera sig i området. I Canterbury skrivs den första anglosaxiska lagen som finns bevarad kring år 598. Tidigare germanska lagar, som visigoternas lag från 471, skrevs på latin.

En viktig handelsplats var Ipswic (Gipesvic) i East Anglia, 12 mil nordöst om London, i det område där de berömda fynden från Sutton Hoo hittats. Ipswich är med och tävlar om att vara den äldsta staden i England. Ännu en bit norrut fanns flera byar som kom att bli Northwic, som senare växte till den nästa största staden i England på tusentalet.

York, 34 mil norr om London, hade varit en romersk huvudort men förfallit och började återuppbyggas under 600-talet som huvudstad i Northumbria. I kloster i Northumbria skulle under 700-talet lärdomsgiganter som Bede och Alcuin fostras. 24 mil norr om York låg ön Lindisfarne där ett kloster började byggas 635.

Bristol, på västkusten, anläggs inte förrän på tusentalet, i detta område fanns ett romerskt samhälle som inte följdes av någon större anglo-saxisk bebyggelse. Efter London är Bristol, York och Norwich de största städerna i England på medeltiden.

Hamvic och Hamtun, vid dagens Southampton, var både hamnstad och betydande produktionsplats, åtminstonde från sent 600-tal. Handel med ull, timmer, kvarnstenar, slavar, vapen och diverse "övrig lyx".
Ändelsen -vic syftar på handelsplatsen medan Hamtun är det närbelägna samhället med stadsmur av trä runt.

Jämför med Lundenwic och Lundenburh. Lundenwic låg vid Fleets utlopp i Themsen, vid dagens Covent Garden och Aldwych. Här fanns hantverkare (garvare,vävare osv) och handelsmän (många fynd av mynt). Bland importen märks mest keramik (även vinflaskor) och kvarnstenar av basalt från Rhenlandet. Lundenburh var det anglo-saxiska namnet på den tidigare romerska stadsdelen och har ansetts inte ha större betydelse förrän från 886 då kung Alfred påbörjade det som idag är City of London. Enligt Peter S. Wells är bilden mer komplicerad, fynd visar att hela området längs Themsens norra strand var befolkad. Ett exempel, vid Trafalgar square låg en saxisk bondgård men man har även funnit "senromerska" gravar. Londons befolkningstal ligger kring 20 000 under romersk tid, minskar på 500-talet men kanske inte så mycket som man trott, når 80000 på 1200-talet för att sedan minska till 45000 på grund av digerdöden och når 75000 kring år 1500.

Klippudden Tintagel är kanske den märkligaste av handelsplatserna- På denna svårtillgängliga plats vid Cornwalls kust i västra England har man hittat mer medelhavskeramik än på alla andra platser i England tillsammans.

För en översikt över alla små brittiska kungariken, se till exempel: http://www.historyfiles.co.uk/FeaturesBritain/BritishMapAD450-700.htm

På Irland fanns ett centrum runt Cnoc na Teamrach, "Hill of Tara", norr om Dublin. Dublin börjar byggas på 800-talet.

På fastlandet kallades handelsplatser för "emporia", sådana som på engelska har ändelsen "vic". Dorestad var den mest betydande, åtminstonde från senare delen av 600-talet. Frisernas Dorestad låg vid Rhen, söder om dagens Utrecht, och fungerade som den tidens Rotterdam. Maastricht vid floden Meuse räknas som Nederländernas äldsta stad, grundlagt av romarna. Uppströms Meuse låg handelsplatsen Namur.

Quentovic, sex mil söder om dagens Calais, var frankernas viktigaste hamn. En karta över emporier finns på Archeology in Europes sidor.

År 600 fanns ännu inte de mera kända skandinaviska handelsorterna, Hedeby, Kaupang och Birka. Gudme och Lundenborg på södra Fyn var ett centrum, Uppåkra i Skåne och Helgö i Mälaren var handelsplatser och hantverksorter. Andra platser av betydelse var Åhus och Köping på Öland. Den berömda buddhafiguren från 500-talet som hittats på Helgö är ett av de mer spektakulära exemplen på långväga transport av föremål.

Keramik hittas på de olika handelsplatserna, mycket är från Mayenområdet i Tyskland (10 mil söder om Köln), så kallad Eifelkeramik. Romarriket hade flitigt använt sig av nordafrikansk keramik men denna når inte norrut från 500-talet.

Peter S. Wells tar upp fler emporier som inte finns år 600, utan kommer senare, till exempel Ribe, Ralswiek, Grobin i Lettland och Staraja Ladoga.

Storhögar byggs i skandinavien, flera är från tiden kring 600. Gamla Uppsala, Anundshög nära Västerås, Skalundahögen på Kålland vid Vänern, Högom i Sundsvall. De är tecken på storgårdar och religiös och militär betydelse men inte nödvändigtvis början till stadsbildningar. Sigtuna och Lund anläggs inte förrän i slutet av 900-talet.