23 oktober 2011

Hunnerna - var de klimatflyktingar?

Går det att visa att klimatförändringar haft avgörande betydelse för två av världshistoriens mest dramatiska händelser, romarrikets fall och mongolväldets upprättande? Kan den mongoliska expansionen på 1200-talet jämföras med hunnernas och andra gruppers flyttningar under köldperioden under den så kallade folkvandringstiden?

Jag gillar frågeställningarna för de ger en möjlighet till en mängd spekulationer utifrån mina två käpphästar: anpassning och efterrationalisering. "Romarrikets fall" refererar till en lång process av förändringar inom det stora imperiet, som leder till delning, splittring i väst och Bysans i öst. Få historiska förlopp har blivit föremål för fler efterrationaliseringar, ofta med syfte att jämföra med något aktuellt imperiums överlevnadsförmåga.
Att klimatförändringar utgör en test på olika samhällens anpassningsförmåga är klart, likt befolkningstillväxt utgör försämrat klimat en utmaning för livsmedelsförsörjningen.

Många fällor lurar här. Vi vet allt mer om var och när klimatet ändrats under olika perioder men fortfarande är osäkerheterna stora. Det är oklart var hunnerna kom ifrån, ännu mer oklart hur just de påverkades av vädret under åren 360-450. Hur förklara att andra stora invasioner från nomadfolk, i Kina, Indien, Persien och i Europa, skedde mitt under värmeperioderna före och efter den kalla folkvandringstiden? Är det den relativa svagheten hos imperiet som egentligen är orsaken och i så fall, var den svagheten klimatrelaterad? Om imperiet har större resurser att omorganisera sig inför svårare tider, varför skulle imperiet inte snarare stärkas av klimatförändringarna, på kringregionernas bekostnad? Varför är det franker, slaver och araber som går stärkta ur kallperioden 300-800?

Självklart påverkar klimatet alltid samhällsutvecklingen. Väljer man att enbart leta samband mellan snabba klimatförändringar och samhällelig oro lär man hitta sådana. Men med det har man egentligen inte förklarat så mycket, det intressanta måste vara att försöka se mönster för hur anpassningen gick till. Vilket leder till massor med frågor.

Peter Heather anger som huvudförklaring till hunnernas agerande den relativa skillnaden i rikedom mellan romarriket och omgivningarna. Från år 370 attackerade små beväpnade grupper av hunner på många olika ställen och de hade goda möjligheter till att återvända med krigsbyte. Detta ledde till ökade kunskaper om vilka möjligheter som fanns och praktiska geografiska insikter om var anfallen kunde sättas in. Hunnerna konsoliderarde på germanska befolkningarnas bekostnad, blev starkare från 410 och återvände i en mer samordnad aktion mot romarriket kring 430, under ledare som Rugila (Rua) och senare Attila. Den traditionella nomadiska samhällsformen med många ledare hade då ersatts av en kung.

Peter Heather har två andra förslag till hunnernas förlyttningar (i kapitlet "Huns on the Run" i "Empires and barbarians" från 2009). En är det han kallar "politisk revolution", dvs att hunnerna jagades iväg ungefär som de själva satte goter och andra på flykt. Avarerna på 500-talet kom i rörelse på grund av gökturkarnas expansion och magyarerna på 800-talet attackerades av petjeneger (kangli-turkar). Den förklaringen liknar mer McNeils bild av ständiga maktförskjutningar inom nomadsamhällena som då och då drabbar omgivande  jordbruksbaserade områden.

Peter Heather tar även upp klimatförändring som en möjlighet, det kan ha varit en torrperiod på stäpperna som minskade gräsväxten och orsakade förflyttningar. Hans invändning är att det inte förklarar andra liknande folkförflyttningar och inte heller riktningen i förflyttningen. Han menar att mera klimatdata eller uppgifter om politiska maktkamper krävs för att ändra hans uppfattning att huvudorsaken till hunnernas ankomst var att de var våldsspecialister som hittade en god möjlighet till rikt byte.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar