Sydostasiens folk kan delas in i folk vid havet som cham och malayer och andra mera landbaserade, risodlande folk som viet (kinh), khmer och thai. Källorna för historiken kring 600talet är främst kinesiska texter som beskriver kontakter mellan folken, via handelsutbyte eller krig, och arkeologiska utgrävningar. Kineserna kallade ett område för Funan, ett sjöfarande folk som hade en hamn vid Mekongflodens delta som benämns Óc-Eo. Denna kultur bedrev handel över Kra-näset åtminstone från 300-talet eKr. Omkring år 600 får tidigare underlydande khmerer (som kineserna kallar Chen-la) kontroll över Funans område. Det är möjligt att delar av Funans befolkning och den handel som de bedrev flyttade österut och förenade sig med chamfolket vilket skapade en uppgång som gjorde champa till en rik kultur. Champa kunde överleva fram till 1500-talet och den siste "chamlorden" gav upp sina maktbefogenheter så sent som 1832. Chamfolket var ett kustfolk, givetvis fiskare och handelsmän, men även sjörövare och slavhandlare. Varor som kineserna köpte var bomull, kryddor, socker, sesam, guld, aromatiskt trä, ebenholts, elfenben mm. Snäckor användes som betalningsmedel. Dokumentation skrevs ner på palmblad, men inget av det är bevarat. Namnet Champa finns i en inskription från år 658, tidigare namn som kan kopplas till champa är Linyi (ett kinesiskt namn som på vietnamesiska skrivs Lâm Áp).
My Son heter den numera sönderbombade hinduiska kultplats som var religiös huvudort i Champa. My Son ligger nära dagen Da Nang i Vietnam. Där finns Bao Tang Cham - chammuseumet. Många av föremålen där är från perioden 700-900 eKr, år 982 utgör en vändpunkt för Champa när vietfolket i norr vinner terräng och champas huvudort flyttas söderut till en stad som hette Vijaya. (Som inte ska sammanblandas med riket Sri Vijaya på Sumatra).
Det är spännande att fundera över om det finns likheter mellan sogdianerna och chamfolket. Sogdianerna levde i spänningsfälten mellan kinesisk kultur (konfusiansk, daoistisk) och en västlig sassanidisk/hellenistisk/kristen och en stark buddhistisk ínfluens, och senare av en kraftig påverkan från arabisk kultur. På ett liknande vis har chamfolket på grund av sina långväga kontaktet påverkas av indisk (hinduisk och i mindre utsträckning mahayna buddhism) och kinesisk kultur, och senare av islam. En skillnad var att sogdianerna också var i allians med olika nomadfolk, turkiska och mongoliska kulturer, som inte hade någon motsvarighet i sydostasien. Lokala mer animistiska kulturer och malajernas kultur hade betydelse för cham. Sogdier kan kanske ha träffat chamfolk, det finns uppgifter om sogdier på ställen som Sri Lanka, så de deltog kanske även i handeln över haven. http://www.cais-soas.com/CAIS/Geography/soghdiana.htm
En annan möjlighet är att jämföra Champa med andra sjöfarande handelsmän, som fenicier, vikingar, hansan, Venedig. I den listan framstår champa som en lugnare variant av vikingar, och med större konkurrens på havet än vikingarna eftersom det fanns andra duktiga sjöfarare i vattnen runt Indonesiska öarna. När fartygen utvecklades behövdes inte omlastningsvägen över Kra utan fartygen seglade runt malackahalvön. På södra Sumatra växte en sjömakt fram som hette Sri Vijaya med huvudorten Palembang och senare, närmare Java, koncentrerades makt till Sailendradynastin. Det fina ordet för sådana sjömakter är talassokratier. Av dessa växte Sri Vijaya till störst betydelse från 900-talet till 1300-talet och kanske närmast kan liknas i betydelse vid hansan. Med det muslimska malackasultanatet på 1400-talet uppstod en sjömakt som kan jämföras med Venedig.
De austronesiska språkens spridning visar hur dessa folk haft kontakter över haven. Från Taiwan och Tahiti till Maori på Nya Zeeland till Malagasy på Madagaskar finns en gemensam språklig rot, som idag omfattar mer än 350 miljoner människor. (Ethnolgue anger 354 miljoner men då räknar de även folk i USA osv som har bahasa indonesiska eller tagalog som första språk). Språket cham är austronesiskt, och ligger inom en malajisk språkgrupp som betecknas aceh-chamiska språk. Mer om detta på etnologue. https://www.ethnologue.com/language/cja/
Kvinnorna kan ha haft en högre ställning i chamkulturen, till skillnad från indisk och kinesisk kultur. Hans Hägerdal skriver att det var flickorna som anhöll om pojkarnas hand, något som kan tolkas som att släktskap räknades på mödernet. Sådan matrilinjäritet finns inom malajisk kultur, bevarad idag till exempel bland Minangkabaufolket på västra Sumatra.
Chamfolkets senare historia ska inte sammanfattas här. Kort måste nämnas att pga trycket från viet och andra folk är de nu utspridda i flera länder i sydostasien och lever som en muslimsk minoritet. Under Röda Khmerernas välde i Kambodja mellan 1975 och 1979 skedde massmord som kan ha omfattat över 100 000 cham i en grupp om totalt omfattade ca 250 000 personer.
anm: Champa-riset måste nämnas. I Kina odlades i huvudsak två sorters ris, geng (Oryza sativa japonica) och xian (O. sativa indica), två sorter som bägge kommer från i Kina. Men vid en torka 1012 började man odla tåligt ris från Champa (O. sativa aus) och det utvecklades och gav så goda skördar att på några årtionden ökade andelen till 90 procent av allt ris som odlades i nedre Yangtze-området. Champa-riset ursprung beskrivs här. Det tycks ursprunglingen komma från högläntare terräng i östra Indien.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar